"Courage does not always roar. Sometimes courage is the quiet voice at the end of the day saying, 'I will try again tomorrow'."
- Mary Anne Radmacher

onsdag 6. januar 2010

Sitter nå i Sverige hos min kjäre söster i Sverige(det ser dere kanskje på sproget? Kanske jag skulle försöka skriva på svenska med). Hur mysigt som helst att vara här med henne och sonen. Fast jag skulle önska jag kunde sluta tänka. Det sista nya är att undra sig om jag får kylskåpsplats nu när jag kommer til studenthemmet så sent. Suck.

Pratade med Ela i söndags. Hon skulle möta läkaren och en socialarbetare på måndag och lovade ringa mig på tisdag. Det gjorde hon inte. Fick ett mail:

"Hi Karen lukasz will back home next Monday, I talk to you later. Ela"



Sedan jag läste det har jag suttit med klump i magen. Varför ringde hon inte? Har dom ändrat sig? Får jag inte komma? Och jag hade ju drömmar om at få vara där när han kom hem, fast jag är ju här nu fram tills tisdag 12:te. "Nya" regler för färdsel till USA (dvs ett år gammla) säger att man måste registrera sig online minst 72 timmar innan avresa. Man måste fylla in pass info blant annat. Så jag kan typ flyga TIDIGAST fredag 15:de. Varför plågar det med så jävligt?

Låg vaken till ungefär halv fem i morse tror jag. Fick inte sova hur mycket jag än försökte, bara låg och oroade mig. Gör det fortfarande. Jag hatar det här.

Hatar.

Fuck.

Nu ska vi ut i snön och gå promenad. Har hon inte ringt til 18 så ringer jag. Fan heller.


Sånn! Det var svensk. Sikkert masse feil, men endog. Toodles.

1 kommentar:

  1. Hej Karen. Jättetråkigt att läsa hur orolig du är. Jag tänker på dej, hadde faktist tänkt att ringa dej på mondag, förr jag var på veg igennom oslo. Fast du var vell inte där endå. Håppas du mår bettre efter att du har ringt Ella. Så. Jag gillar svenska! Puss och kram

    SvarSlett